.

De vet inte om det än, att andetagen räknas. Att det tar slut.
Nån gång förändras allt, på en sekund. Och det är borta.
Orkanen bryter ut, och allt exploderar i skyn som ett bombnedslag.
Miljoner av partiklar cirkulerar runt omkring dig. Små hjärtan av
partiklar i oss. Det var så det var, det är så det är.

Vi höll händer.
och jag förlorade mig i dig.
det var slut.

Jag minns knappt känslan av hopplöshet, om det nu är ett ord.
Men det här minns jag: tusen stjärnor utlöste varandra i ett täcke
av friktionsbitar. Hjärtat mitt exploderade och skriket hördes knappt
men jag kunde höra dunkandet av det som en gång var hjärtat. Jag
var blind, men jag kunde ändå se.

plåster om såren. Men jag förblöder.

- p.j