sakta men säkert

rötterna kring mitt hjärta
växer i takt med taket
där ingen annan bor

och möjligen, fast
jag vet inte, så trodde
jag nog på himmel
och helvettet ändå

och skolgården
är ganska tom
nu

och dagboken
rymmer inte
mina ord

som jag vill skriva
men nu är det såhär:

när bara ord finns
så finns vi ändå

det är svårt att andas när lungorna nu är tomma

.

när hjärtat sväller

när jag är för tom för att gråta lyssnar jag på det här
och det här , och hjärtat sväller och så minns jag. jag bara
minns

lite mer av sånt här






/kärlek

RSS 2.0