valtari

the threshold holds nothing for me now
only independant panicattacks.
huge hole somewhere
stacked with envelopes.
trying to type away feelings.
 
type.type.type
do you remember
when the clouds felt as
light as the sun feels
on my forearm?
 
only you belong here

02.37

I den tidiga morgontimmen slås hoppet fram
som en spricka genom sommarsolens regnmoln
och hittar mig. Det finns så många saker som
viljan inte alltid hittar till. Det blir försvunnet på
vägen. Trots detta så möter poeten människan
i hoppet om vackrare ord än detta.
Poesin flödar och hittar mig. Även ljuset.
Jag är funnen.
Jag blir som ny.
Allt är bra.

-

orden virvlades runt tungan
som i ett nät av obesvarade
frågor
 
misstankar fyllde det svarta rummet
med sådant som kväver
själen
 
och som en blixt från ovan
så virades tråden hårdare
runt tungan
 
krävde att få döda
vilket i slutändan den gjorde
 
droppandes av blod så dog tungan
 

dansandet

jag förlorar mig sjäv.
 
detta händer när jag dansar:
hjärtat sväller
ord,ord,ord,ord
muskler spänns.
pulsering
jag ser Gud
någon slags gud, vet ej vem
men det finns där för mig
jag slutar
jag gråter
 
jag har dansat, detta händer när det är över:
svart
 
 

alltid



nu kommer du följa med
mig till slutet

forever yours
forever mine

.

ja, vi sprang
som om vargarna
skulle bita oss

nästan även då
hann de ikapp oss

och vi sjöng 
sånger om frihet

jag kände smaken
av lycka på min tunga

jag var där

23.32

även om det hugger till ibland
så vet jag att det här är livet
och allt blir vackert tillslut

ingetsägande

- " jag vet inte om jag är redo än. Om jag är redo att släppa taget.

- varför? sa han

- Det blir då som en bomb, allt släpps iväg och jag kommer inte hinna
ta mig därifrån. Jag vet inte om jag vågar fly. Att släppa taget, det känns
livsfarligt. Det är ju det här mitt hjärta slår för. Det är det här som mina
andetag suktar för. Du då? Är du redo?

- Nej, troligen inte. Jag dör nog då. "



-p.j

-

Det kom som en chock. När de fann varandra i det tillståndet som
de var i. Komaliknande hysterisk chock. Men de fick inget visa.
Det var det viktigaste, de fick inget visa.

Tröstande ställde de varandra frågor om livet. Vad som
fanns där bortom horizonten, klychigt jag vet, men vem
vill inte drömma? Så tänkte hen iallafall i månskenet
vid österbergsgatan. Hen ville inte vara osynlig längre.

Det var som en historia, det fortsatte. Det bara, bara, bara
fortsatte tills grustet fastnade i hjärtat. En liten bit. Av grus.
I hjärtat. Hen fick svårt att andas. Allt var så vackert. Hen
lyfte bröstkorgen mot himlen, släppte ut luft ur lungorna.
Och hjärtat såg kärlek.

- p.j

.

De vet inte om det än, att andetagen räknas. Att det tar slut.
Nån gång förändras allt, på en sekund. Och det är borta.
Orkanen bryter ut, och allt exploderar i skyn som ett bombnedslag.
Miljoner av partiklar cirkulerar runt omkring dig. Små hjärtan av
partiklar i oss. Det var så det var, det är så det är.

Vi höll händer.
och jag förlorade mig i dig.
det var slut.

Jag minns knappt känslan av hopplöshet, om det nu är ett ord.
Men det här minns jag: tusen stjärnor utlöste varandra i ett täcke
av friktionsbitar. Hjärtat mitt exploderade och skriket hördes knappt
men jag kunde höra dunkandet av det som en gång var hjärtat. Jag
var blind, men jag kunde ändå se.

plåster om såren. Men jag förblöder.

- p.j

maj

sedan, blev allt svart
bara
bara
svart

dikt 134567

hon andas när ingen ser
dansar när ingen ser
skrattar när ingen ser

våren borde vara här
tänker han i sin ensamhet

"hör du?" viskade han
"nej, aldrig hör jag"

aldrig, tänkte hon

vackert var det, när han
tog hennes hand.

och miljoner partiklar
av miljoner känslor
flöt i hennes ådror

och tusentals
suckar närmade
sig henne

förenade
tillsammans

sagan tar inte slut
här



                         - pj


.



du som jag har växt upp
med, föralltid min
föralltid din

bara kärlek

.

and just like that, I fell apart

(just like we knew I would)

tearing, pushing.
and what was left but the
trashing sun
leaving me breathless

of being there,
and nobody saw

yet

still, the numerous of things
hanging on the wall, like parasites
clinging on my chest

determent not to leave


123 tusen

skruvar sig och vänder
skrubbsår lite här och var
hippie luggen
och svarta naglar

mörkret är nära
men hjärtat långt bort

vem fan är vi?


RSS 2.0